Ofokuserad Tricky på Berns
Typ papper besökte anrika Berns på måndagskvällen för att lyssna på triphop-ikonen Tricky.
Trickys betydelse för triphopen, en genre som uppstod i England i början av 90-talet, är så pass stor att han nästan är triphop personifierad. Benämningen myntades av engelsk press när influenser från jazz, funk, reggae och soul blandades upp med modern dansmusik och snabba breakbeats där tempot dragits ner, vilket gav musiken en suggestiv tyngd.
En afton på Berns Salonger med Tricky 2008 är inget annat än en resa tillbaka till 90-talet. Vi befinner oss egentligen i Bristol 1995 och band som Massive attack och Portishead regerar på dansgolven.
"Turn the fuckin' smoke machine on!", ryter Tricky i micken en bit in på konserten, och kanske är inte allt som det brukar vara ändå. Bandet kan man inte klandra för eventuella störningar. Beatsen och de djupa basgångarna sitter där de ska. Och till och med Martinas typiska sång finns bevarad genom en ny och mycket ung förmåga.
Men det är sången som till en början distraherar Trickys föreställning på ett halvfullt Berns. Stämmorna går inte fram, utan dränks av ljudmattor och en virvelkagge som i mixern fått karaktären av ett knallskott.
Tricky själv har en energi av Iggy Pops kaliber men uppträder samtidigt lika arrogant som Miles Davis på scenen. Och trots att röken slås på och dimman tätnar hjälper inte några kortare ljusa stunder av tungt energiskt downtempo Tricky och bandet att leverera det man är här för. Det är synd.
I extranumren uppstår plötsligt kontakt mellan band och publik, men allt förstörs av en oförklarlig avrundning då man ger sig på Motörheads paradnummer Ace of Spades i en mörsarversion. Då har Tricky redan lämnat estraden.
Trickys betydelse för triphopen, en genre som uppstod i England i början av 90-talet, är så pass stor att han nästan är triphop personifierad. Benämningen myntades av engelsk press när influenser från jazz, funk, reggae och soul blandades upp med modern dansmusik och snabba breakbeats där tempot dragits ner, vilket gav musiken en suggestiv tyngd.
En afton på Berns Salonger med Tricky 2008 är inget annat än en resa tillbaka till 90-talet. Vi befinner oss egentligen i Bristol 1995 och band som Massive attack och Portishead regerar på dansgolven.
"Turn the fuckin' smoke machine on!", ryter Tricky i micken en bit in på konserten, och kanske är inte allt som det brukar vara ändå. Bandet kan man inte klandra för eventuella störningar. Beatsen och de djupa basgångarna sitter där de ska. Och till och med Martinas typiska sång finns bevarad genom en ny och mycket ung förmåga.
Men det är sången som till en början distraherar Trickys föreställning på ett halvfullt Berns. Stämmorna går inte fram, utan dränks av ljudmattor och en virvelkagge som i mixern fått karaktären av ett knallskott.
Tricky själv har en energi av Iggy Pops kaliber men uppträder samtidigt lika arrogant som Miles Davis på scenen. Och trots att röken slås på och dimman tätnar hjälper inte några kortare ljusa stunder av tungt energiskt downtempo Tricky och bandet att leverera det man är här för. Det är synd.
I extranumren uppstår plötsligt kontakt mellan band och publik, men allt förstörs av en oförklarlig avrundning då man ger sig på Motörheads paradnummer Ace of Spades i en mörsarversion. Då har Tricky redan lämnat estraden.
Kommentarer
Trackback
