Typ papper

Design: Fabien Baron

Att uttala sig om vilka magasin man läser kan vara en känslig sak. Risken att säga fel är överhängande om man strävar efter ryggdunkar i Lilla Richebaren vill säga. (Det finns de som gör det). Känner man sig ängslig för att inte längre ha några kompisar i Richebaren ska man välja ett säkert kort och säga Vogue - italienska Vogue. Ganska nyligen yttrade Londonjournalisten Anders Lokko att en känd brittisk musiktidning var gubbig och dum och hyllade istället Vogue - italienska Vogue. Han var inte den första att göra det.

Den genomsnittlige svenskens italienska språkkunskaper är inte känd för att vara lysande, fast vad vet man egentligen. Själv älskar jag spanska Neo2 utan att spanskan flyter som ett rinnande vatten.



Man kan alltså få ut saker av italienska såväl som franska, spanska, tyska, grekiska och kinesiska Vogue för annat än det redaktionella innehållet. Varför prisas då ständigt italienska Vogue? Det är en bra fråga. Svaret har sannolikt att göra med Fabien Baron, Art director för tidningen under några år på 80-talet. Hans typografi blev beundrad av formgivare världen över och trots att han gjorde ett ännu bättre arbete med Intervju senare, lever italienska Vogues goda rykte kvar. En gång champ alltid champ heter det väl.