Indisk punkfeelgood (should be bad)
Typ papper har sett den rosade filmen Slumdog Millionaire.
Allt är förlåtet, Rickard Sjöberg
Slumdog Millionaire
Av: Danny Boyle
Med: Dev Patel, Freida Pinto, Madhur Mittal, Tanay Chheda m fl.
Betyg: 4
Trots att jag såg Slumdog Millionaire dagen efter den svenska premiären har alla jag snackat med redan sett den. Det säger något om hur utbredd fildelning egentligen är. Slumdog Millionaire är dock en film som ska ses på bio. Fotot, tempot, musiken och det otroliga dramat kräver mörkläggning och stor duk. Och visst funkar hajpen. Regissören Danny Boyle har lyckats förena indisk socialrealism, action, fiction, humor och kärlek i en och samma film, hur svårt det än kan låta.
Filmens tema, metaforen kring Vem vill bli millionär, är lysande. Hur kan en Slumdog (barn från slummen) till exempel veta något om 1800-talas författaren Alexandre Dumas? Ingen förstår, och sällan har väl uttrycket "livets hårda skola" varit mer talande än i Slumdog Millionaire.
Efter filmen var jag ordentligt omskakad fast utan att ha en obehaglig klump i magen. Det borde jag nog ha haft. Det indiska kastsystemet, som är påtagligt i filmen, ter sig för en normalfuntad västerlänning enbart orättvist och omänskligt. I filmens värld är det emellertid möjligt att smyga in en liten solskenshistoria mitt i allt elände. Den historien är ett mycket vinnande drag av den brittiske regissören som gör en ny Trainspotting fast i Bollywoodtappning. Om filmen förtjänar alla sina åtta Oscar låter jag vara osagt. Men vill man vara en konkurrent till Slumdog Millionaire om titeln Årets bästa film får man nog kämpa rätt så hårt. Se Slumdog Millionaire. (På bio!)
Allt är förlåtet, Rickard Sjöberg
Slumdog Millionaire
Av: Danny Boyle
Med: Dev Patel, Freida Pinto, Madhur Mittal, Tanay Chheda m fl.
Betyg: 4
Trots att jag såg Slumdog Millionaire dagen efter den svenska premiären har alla jag snackat med redan sett den. Det säger något om hur utbredd fildelning egentligen är. Slumdog Millionaire är dock en film som ska ses på bio. Fotot, tempot, musiken och det otroliga dramat kräver mörkläggning och stor duk. Och visst funkar hajpen. Regissören Danny Boyle har lyckats förena indisk socialrealism, action, fiction, humor och kärlek i en och samma film, hur svårt det än kan låta.
Filmens tema, metaforen kring Vem vill bli millionär, är lysande. Hur kan en Slumdog (barn från slummen) till exempel veta något om 1800-talas författaren Alexandre Dumas? Ingen förstår, och sällan har väl uttrycket "livets hårda skola" varit mer talande än i Slumdog Millionaire.
Efter filmen var jag ordentligt omskakad fast utan att ha en obehaglig klump i magen. Det borde jag nog ha haft. Det indiska kastsystemet, som är påtagligt i filmen, ter sig för en normalfuntad västerlänning enbart orättvist och omänskligt. I filmens värld är det emellertid möjligt att smyga in en liten solskenshistoria mitt i allt elände. Den historien är ett mycket vinnande drag av den brittiske regissören som gör en ny Trainspotting fast i Bollywoodtappning. Om filmen förtjänar alla sina åtta Oscar låter jag vara osagt. Men vill man vara en konkurrent till Slumdog Millionaire om titeln Årets bästa film får man nog kämpa rätt så hårt. Se Slumdog Millionaire. (På bio!)
Kommentarer
Trackback
