Typ papper

Garth Hudson

I dagens DN (kulturbilagan) dissar journalisten Po Tidholm Garth Hudson. Ordet är fritt så vad kan man egentligen göra åt den saken. Och jag var inte ens på det unika seminariet i Lund (Music according to Garth) med The Band-legenden Garth Hudson.

Men har man hört Garth tala, finns klipp på YouTube och inte minst hans små inpass i Martin Scorseses underbara The last waltz, så förstår man att han inte är en person som håller hov i traditionell mening. Det finns ett fåtal artister/musiker man inte slaktar hur som helst. Garth Hudson är enligt min mening en av dessa.

Varför inte istället passa på att hylla en av rockhistoriens största och viktigaste musiker, det är ju liksom inte varje dag som doldisar som Garth Hudson ges en två tredjedelars helsida i vår största morgontidning.

Garth är idag en åldrad man och att han gått och blivit lite "mumlig" med åren borde en journalist av Po Tidholms kaliber kunna ha överseende med. Hans sorgliga framställning av en gammal hjälte är bara onödig och dum.

Detta säger jag utan ha varit på plats när Lunds akademiska förening haft den goda smaken att bjuda in a true one of a kind, Garth Hudson.