Typ papper

Några reflektioner en lite sömnig fredagseftermiddag.



ANNA ANKA - det perfekta namnet på en löpsedel. Inte konstigt att hon valde Paul.

Klick! (minns nån bloggen förresten?). Elins svåra val? Säg att Tiger hade varit en rörmokare från Högdalen. Då hade man kanske inte talat om svårt val. Tragiskt. Money talks.

"Tito är släppt". Krigsrubrik. Lever president Tito? Förstås inte. Notera även ordvalet. Släppt, inte "fri" som man brukar säga. Det är underförstått att han är en ärkebrottsling som borde sitta kvar där han är. Vad ska han göra nu kan man undra? Starta en klubb med Billy Butt kanske.

Vi har alla en relation till dem.

Här följer tre enkla knep hur man håller sig på god fot med en hantverkare:

1. Lägg dig på deras nivå direkt. Att försöka spela Allan är en dödssynd. Om du är osäker på tugget är det bara fråga lite om OS eller Champions league. Är hantverkaren 50+ kan lite "det var bättre förr..." också funka.

2. En hantverkare värnar (överdrivet mycket) om sin yrkesstolthet. Ifrågasätt därför aldrig någonting. Det är bättre att han (finns hon?) själv inser ett eventuellt misstag.

3. Plantera känslan att detta jobb är oerhört viktigt för dig eller din verksamhet. För en hantverkare är nämligen arbetet han precis utfört glömt i samma sekund som han kliver utanför dörren. Du är hädanefter paria i dennes ögon. (Det är ju inte jag som ska bo här, tänker han.) Yrkesstoltheten gäller bara under arbetets inledande fas.

Jo tack. Tillbaka på Söder. Till mina gamla vänner. Shanti, Gandhi, Ginko, Gojo, Louie, Amida och inte minst El Mundo. Har till och med känt saknad av Flaggan.

(Kommer och hälsar på, Blå Porten. Lovar.)

I ett svagt ögonblick sa jag ja till en helårs-prenumeration på tabloiden ETC Stockholm. Det är inget fel på den egentligen. Helst läser jag utrikesdelen. Idag läser jag till exempel att diktaturen i Burma odlar opium igen. Det är ju fördjävligt.

Lyle Lovett har inte varit i Sverige sedan 80-talet, så därför var han säkert huvudattraktionen för många på måndagens konsert på Cirkus, där också den betydligt mer frekvente Sverigebesökaren John Hiatt framträdde.

De två tillsammans är ingen dålig combo. Lika på ett sätt, men ändå så olika. Lyle Lovett; alltid oklanderligt klädd i vit skjorta och kavaj med en soft framtoning i både sitt gitarrspel och sin sång. John Hiatt är jeanskillen med en kraftfull stämma och mer effektiv än finkänslig i hanterandet av sin stålsträngade akustiska gitarr.

På håll påminner Hiatt till utseendet lite om skådisen Steve Buscemi. Och faktiskt är de lika på ett annat sätt också: Båda är personer som inte gör så mycket väsen av sig. Buscemi är birollernas mästare. Hiatt är den suveräna låtskrivaren som aldrig slagit riktigt stort som soloartist.

Nu har åren gått och John Hiatt och Lyle Lovett kan börja summera sina musikaliska gärning, även om bägge två är aktuella med nya skivor.

Upplägget på konserten är något udda. De spelar till en början varannan låt där den andra lyssnar andaktsfullt i stolen bredvid på scenen. Mellan låtarna dricker de kaffe och småpratar, som om de befann sig hemma i soffan eller på ett café. Småpratet är dock dynamiskt och intressant att lyssna till. Två helt olika personligheter blottas och Lyle Lovett visar upp en underfundig humor som ibland verkar göra Hiatt lite vilsen, men han finner sig snabbt för att sedan ge svar på tal.

Under konsertens gång ökar intensiteten och mot slutet spelar och sjunger de tillsammans med en imponerande lyhördhet. Jag hade hoppats på att Lyle Lovett skulle ha med sig sitt storband och att även Hiatt skulle spela med sitt band. Men trots att inte så var fallet blev jag ändå inte besviken. Man får inte glömma att båda har starka rötter i singer/songwriter-traditionen och kanske rent av är som bäst med gitarren som enda sällskap.

Betyg: 4
Bästa låt: (Lovett) Fiona
Bästa låt: (Hiatt) Perfectly good guitar
Kändis i publiken: Tomas Ledin

Lyle Lovett spelar på Cirkus ikväll. Obligatorisk närvaro.

Igår var en hektisk dag. Flängde runt på stan i olika möten från nio till fem. Dagen avslutades med ett rep med hobbybandet på Frysen. Dessutom har vi precis bytt kontor med allt vad det medför i form av strul. Exempelvis 13 (!) grader inomhus. Moldavisk standard.

Men ikväll kommer jag att befinna mig här (tänk mer snö bara). Fryksås - i hjärtat av Dalarna med utsikt över Siljan. Fick jag välja mellan Medelhavet och Siljan väljer jag Siljan. Helt säkert. Fryksås är platsen där Kalle Moraeus hänger i våffelstugan för att sedan dansa runt i milskidspåret. Jag är nog mer vinter än sommar.