Typ papper

Min gamla tjock-teve står oftast svart och stum där hemma. Tittar förstås på film ibland, men sällan på kanal 1, 2 eller 4. Resten av utbudet försvann till Com Hem digital för ett tag sen.

Det finns dock ett undantag: Mästarnas mästare. Jag började följa det mycket fina programmet förra säsongen och sedan dess är jag Mikael Leijnegard trogen. (Håller jag på att förvandlas till sportnörd, eller pratar vi 40-årskris?)

Tja, kanske båda rent av. Min egen teori är att jag alltid tyckt om tävlingar av psykologisk karaktär, plus att programmet är rätt så feel good. Ingen onödig förnedring. (Om man nu inte anser att Brolins piruett á la 2010 är ovärdig en spelare från världslaget -94.) Själv hade jag nog varit ganska vass på psykpingis, fast precis som Sjöberg och Holm lätt fallerat i vattenlekarna. Må bäste kvinna/man vinna.

När jag var liten ville jag bli fotbollsproffs och ha spons på Adidas. Efter det drömde jag om att få spons på trummor och cymbaler. Märken som Pearl och Zildjian stod högt i kurs. Idag drömmer jag om helt andra saker.

Jag vill ha spons på Craft. Märket som gör längdskidåkningskläder. Lika orealistiskt nu som då. Men ändå.

Idag gjorde jag en lite knasig grej.

Jag råkade gå förbi huset där jag bodde som liten. Porten stod öppen så jag gick oplanerat in. Jag tog sedan hissen upp till 2:an där vi bodde och stod och stirrade på ytterdörren ett tag. Det kändes aldrig aktuellt att ringa på. Vet inte riktigt vad jag fick ut av detta.

Musikundervisningen i skolan verkar lite slapp nuförtiden.



Två unga tjejer i samtal på 53:ans buss:

- Jag är släkt med Evert Taube.
- Vem är det?
- Han som står som en sån där gubbe på torget (syftar på Järntorget).
- Jaha. Varför står han där?
- Vet inte, har väl gjort nåt.
- Men vadå?
- Gamla låtar eller nåt sånt, tror jag typ.
- Aldrig hört talas om.

En tacksam artikel i lokala innerstads-tabloider är att lista stadsdelens fulaste hus. I Östermalmsnytt korades nyligen Arkitekturskolan vid Eriksbergsplan som ugly nummer ett. Det är inte första gången som huset, byggt i slutet av 60-talet, får en sådan utmärkelse.

Arkitekturskolan har till och med blivit framröstat som Stockholms och Sveriges fulaste hus. Kanske är det världens fulaste hus. Själv håller jag förstås inte med. Jag har lärt mig att uppskatta Östermalms arkitektoniska sorgebarn genom åren. Just för att det är så konsekvent betongbrutalt. Och som med så mycket annat - det beror på från vilken sida man ser det. Kan rekommendera Söderläge.

På Eniro.se kan man numera enkelt se en gatuadress på bild. Foton tas av en bil med kamera på taket, som sedan läggs ut på Eniro. Mycket praktiskt.

Men staden stannar ju inte upp bara för att Enirobilen råkar köra förbi. Någon i en lägenhet på Åsögatan passade på att göra månen morgonen då bilen kom.

2009 var också året då jag och L reste i Norden. Om man räknar Estland dit, så blev det något oväntat höjdpunkten på The 09 North-tour.


Tänk Visby

Fem bra saker med Tallinn:
-Fin arkitektur. Den gamla staden påminner om Visby.
-Här kan min hitta oöppnade konserver från 60- och 70-talet. Som fortfarande säljs!
-Billiga (lyx)hotell och rimliga taxi-priser.
-Förmodligen inte platsen där du upptäcker ett nytt Glasvegas. Men hög nivå på de östdrillade klassiska musikerna. Tips: Var ute i god tid om du vill ha en bra plats i kyrkan.
-Om du fick välja mellan en trång, svettig hotellbeach på Maderia med rullstols-ramper ner i polen - eller ett stilla spa i enskildhet där värdinnor passar upp med varma handdukar ackompanjerat av Tchaikovsky. Vad väljer du?



En typisk syn i Tallinn

Man får inte glömma att ett decennium passerat också.


Jag i min gamla lägenhet. Året är 2002 och jag har precis börjat på Forsbergs. Av ekonomiska skäl lever jag uteslutande på filmjölk.

00-talet var årtiondet då jag sadlade om. Jag lade trumpinnarna på hyllan, sa upp mig från musiklärartjänsten och började plugga grafisk design.

Tre år senare fick jag min första anställning som formgivare på ett tidningsförlag. Fem år senare startade jag mitt eget företag.

Har aldrig ångrat mitt val. Fast när jag ser Peter Ersikne i högform - som på Weather Report dvd:n - kan jag sakna trummorna. Mitt musicerande är trots ny replokal ganska begränsat idag.

Vad 10-talet har i sitt sköte vet man aldrig. Eller som jag brukar säga: Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig - men det brukar bli ganska bra ändå.

Just när du trodde att du läst din sista årskrönika kommer ännu en.



TIDNINGAR/BÖCKER
Årets svenska tidning: Språktidningen
-Den perfekta tidningen när man reser, som lagt sig på helt rätt nördnivå.

Årets utländska tidning: Plastique
-Studio8 Designs flaggskepp. Om inte annat är den snygg på soffbordet.

Årets bok: Bruno Mathsson (Arena)
-Informativ bok med mycket bilder om BM:s liv och verk. Ett litet måste i bokhyllan.

Årets nostalgi: Boken om skivbutiken Pet Sounds
-Ingen annan än musikjournalisten och skivbutiksägaren Lennart Persson kunde ha författat den här historien, som ironiskt nog blev hans testamente. Sällan har jag känt mig mer träffad. En inställd skivsignering är också en skivsignering, som Pet Sounds husgud Ulf Lundell skulle ha sagt.

WEBB
Årets blogg: MagCulure.com
-En dedikerad tidningsblogg. Saknar du mig här hänger jag säkert där.

Årets webbplats: Metropol.se
-Deras måndagsauktioner dämpade måndagsångesten.



Årets Youtubeklipp: Eddie Izzard
-Darth Wader beställer Penne Arrabiata. (Det kan man för övrigt göra på Vapiano, se årets krog)

MUSIK
Årets comeback: Madness
-Snudd på overkligt bra.

Årets cd: Jarvis Cocker (Further complications)
-Mitt enda cd-inköp under 2009 (förlåt Pet Sounds). Pulps frontman kan fortfarande - han också.



Årets cdbox: Weather Report (Forecast Tomorrow)
-I den perfekta WR-samlingen finns dessutom en live-konsert från 1978, där Joe Zawinul spelar baklänges på sin keyboard och Peter Erskine drar ett trumsolo i bar överkropp.

Årets grupp: Kings of leon
-Har inte hört mäktigare gitarrmattor sedan U2:s glansdagar.

Årets konsert: Sonny Rollins på Skeppsholmen
-Gammal är äldst.



FILM
Årets film: Up in the Air
-George Clooney i den ultimata rollen för honom. Har han någonsin varit bättre?

MAT
Årets krog: Vapiano
-Borde tillintetgöra Därmedpasta och andra fejkitalienare. Det är en fröjd att se kockarna jobba bara för din skull.

Årets café: Russin
-I hjärtat av Fredhäll, bland författargatorna, ligger detta utsökta fik. Kan inte tänka mig en mer lämpad plats än Russin att börja skriva sin första roman på.

STOCKHOLM
Årets gata: Hagagatan
-Mammas gata fick oväntat en revival.

Årets kulturskymning: Slakten av Bistro Boheme och Casablanca

ÖVRIGT
Årets butik: Vitrabutiken i Oslo
-Ta en weekend i Oslo och frossa i Eames, Le Corbusier och Bouroullec i Vitras butik på Stortingsgate.

Årets flopp: Djurgårds-Thaien
-Jag älskade den lilla husvagnen med favoritkrubbet - men under rötmånaden slog tsunamin till... Varning!



Årets skåning: Nisse Hellberg
"Du tjatar som en raspig gammal lp full med hack...". Förvaltar arvet efter Peps.

Årets överraskning: Att jag fick Publishingpriset.

Årets nyord: Genushaverist
-Motsatsen till ordet manschauvinist. (Tror jag?)



Årets inredningsdetalj: En The Face-stapel
-Snart i var man och kivnnas hem.

Årets lyxpryl: Paul Smiths skovårdsset
-Köp den här till mig - och jag kommer vara dig evigt tacksam.

Årets fluga: 70-talsflugan
-Tack syster för den!

Gott Nytt År!