Typ papper

Regnet hängde i luften men The Soundtrack of Our Lives tillät inte himmeln att gråta över Gröna Lunds stora scen. Scenen som är klassisk men också ganska trist i en omgivning av avancerad berg-och-dalbane-mekano, som numera delvis är igång under konserten. Det kan inte vara enkelt att spela musik under sådana fasansfulla omständigheter.

Konserten börjar också knackigt och Ebbots lätt förvirrade mellansnack känns inte som ett gott omen. Men efter bara ett par låtar trissar bandmaskineriet upp på en högre växel och Ebbot Lundberg & Co levererar rock som bara ett band med många gig i ryggen kan.

The Soundtrack of Our Lives börjar bli veteraner och drar musikaliskt mot ett hårdare och råare sound än i bandets begynnelse. Jag kan tycka det är bra, fast samtidigt sakna mystiken och uppbyggnaden som finns i låtar som exempelvis den mycket stämmingsfulla Jehova sunrise.

Gruppens sista spelning på sommarturnén avslutas med några inspirerade extranummer. Och hade det inte varit för Grönan och en ganska mogen (läs stillsam) publik, hade man nog velat smasha en gitarr eller kanske välta ner trummorna från podiet. Men rätt extasnivå infann sig inte riktigt denna kväll.

Betyg: 3
Bäst: Big Time
Sämst: Fritt fall