En kort novell
En formgivare på ett förlag hade en gång skapat en layout för ny kundtidning. Han hade verkligen offrat sig och lagt ner sin själ på arbetet. Enligt honom själv var detta något nyskapande och en sannolik vinnare av många stora designpriser.
Nu visade det sig emellertid, som tyvärr ofta händer, att kunden inte tyckte om, eller snarare förstod den överkvalificerade layouten. Kunden hade väntat sig något helt annat. I sista sekund fick formgivaren göra om hela tidningen enligt kundens önskemål och det som han arbetet med i månader fick nu bara ta en dag! Trycklämningen gick inte att flytta. Han fixade det, kunden blev nöjd. Men inombords grät formgivaren och i vredesmod slängde han sitt skötebarn i datorns papperskorg.
Flera år senare, då formgivaren för länge sedan slutat på förlaget, berättade en av de förlagsanställda den här historien för en nyanställd formgivare. Han blev förstås väldigt nyfiken på hur det förlorade layoutmästerverket egentligen hade sett ut. Så pass nyfiken att han en dag tog mod till sig och ringde upp den gamle formgivaren, som numera jobbade på ett av landets största och mest välkända magasin, för att höra efter om han möjligtvis hade kvar några skissdokument av den berömda layouten.
- Jag deletade dom, sa formgivaren med lite oväntad darr på rösten.
- Men fanns det inga backuper, frågade den nye formgivaren.
- Jag deletade alla backuper också, sa formgivaren nu plötsligt lätt irriterad.
- Men allting låg väl på servern då som nu, sa den ambitiöse och i all välmening intresserade nye formgivaren.
- Jag formaterade om serverdatorn det låg på! DOM FINNS INTE KVAR!!!, skrek nu formgivaren i falsett och klappade igen mobilen.
Den nye formgivaren tyckte det här var lite konstigt. Och synd förstås. Det hade verkligen varit intressant att studera en innovativ och nyskapande layout av en idag framgångsrik tidningsdesigner.
Varför känns det dr bekant, att kunden inte blev nöjd och man får göra en kompromiss som är halvdan - och då blir de minsann nöjda. Man ska alltid lägga ner hälften av den tid som egentligen behövs. För att andra ska bli nöjda... Grrr...
Jag skulle deleta det också om min chef som vet ingenting om form tyckte inte om min design. Jag tror att jag ska deleta mitt arkiv nu på jobbet ändå... det låtar kul.
Hanna: En bra kund litar på att produceterna vet vad dom gör. Inte så vanlig tyärr med det finns lysande undantag.
Nico: Det enda rätta förmodligen.. :)
vilken historia,fy fasen alltså.På minner om mitt fd jobb, då man lovades "all konstnärlig frihet" Tills dan innan inspelningen.. då jäddrar kom en massa synpungter om hur det skulle bytas ut saker och ändras.. Så står man där med skägget lådan.
KRAM
... och jag som tycker att den världen låter lite lockande.....
Millish: Du vann ändå, ditt nuvarande jobb är fantastiskt.
Ester: Den har sina ljusa sidor också.
Var det du som var den där nyanställde nyfikne formgivaren i denna saga =)
Hehe.. något av mig fanns nog där..
