Typ papper

Vogue italia, juni -94

Rubrikerna är en formgivares dröm. Korta och föredömliga. Klassiskt och vackert.

För trött för en utgång, eller för fet för ett fuck? Trist när kraften inte finns där. Hemma väntar några franska-nya-vågen-filmer inköpta på rean. Precis lagom nivå.

"En fast anställning är en form av förtryck" -f.d. kollega

"Luxury has no price" -Donatella Versace

i-D magazine var kanske det första utländska magasin som jag började köpa. Det blev en konsekvens av att svenska Pop lades ner och ett tomrum behövde fyllas. Då var i-D ett pop-magasin på sitt sätt. Mode, film och klubbliv kunde man läsa om men musikartiklarna vägde tungt i tidningen. Idag är i-D mer ett renodlat modemagasin.

Jag köper fortfarande i-D men inte varje månad. Det känns som om de 300 sidorna räcker ett tag. På omslaget till marsnumret finns den brasilianska supermodellen Raquel Zimmermann. Och det är supermodeller för hela slanten. Temat lyder who´s that girl och stjärnorna får komma till tals och därmed adderas ett värde. Vem är egentligen Suvi? En god tanke kanske men blir samtidigt ironiskt då jag gillar Margielas mode och modell, som bara nämns vid förnamn, bäst. Maison Martin Margiela gjorde i början av sin karriär revolt mot just supermodell-fenomenet och satte slöjor på sina catwalk-modeller för att inte ansiktet skulle distrahera kläderna.


i-D, augusti -93 och juni -88

Kan fundera ibland på varför jag köper i-D idag. Suktar inte efter plaggen (det förekommer killmode) och läser inte särskilt mycket av det redaktionella innehållet längre. Men jag älskar bilder och tittar lika gärna på annonserna som på modejobben. Sen är i-D en cool tidning och har alltid varit. Man ska inte gå för djupt i analysen när det gäller vissa saker. Köp och släng upp den på kaffebordet bara.

Bokrean
Böcker kan man aldrig ha för mycket av. Har lätt 10 böcker om skivomslag, med typ samma skivor i. Men vad gör det. Alltid väldigt roliga att bläddra i.

Espressobarernas invasion
Nitty Gritty var säkert inte först, men de första man såg hade det - en espressobar i butiken. Nu följer alla John och det börjar bli töntigt. Senaste i raden är bokhandeln Konst-ig. Undrar om inte till och med kaffebönorna är särskilt formgivna för att passa in i den hårt designade baren. Skulle mycket hellre se ett par bokhyllor där. Fika kan man göra på Svart Kaffe (Södermannagatan) till exempel.

Min vän Kristine Wreyford, fotograf, har en ny webbsida med sina bilder. Väldigt fin tycker jag. Kolla in.

Facebook är ett härligt fenomen. Jag har ingen och kommer inte skaffa. Men plötsligt får man höra:

-Såg dig på Fb!
-Va!?
- Ja, nån patybild tror jag...
- Fan, skicka länken pronto!
- Går inte men kan ju försöka med bilden...
- Jaha, ok.

Tydligen föreställer en av dessa personer mig. Var, när, och varför? Jag kan inte påminna mig. Vet bara en sak: Sjöman 1 syns till vänster om damen i svart.

En hel del hoppas jag. I bästa fall kan jag plocka ut lite semester och strosa runt på Söders gator några dar. Jobb-situationen har förändrats men på ett bra sätt tror jag. Återkommer till det.

Tidningar kommer jag fortsätta att blogga om. Plaza Kvinna har ny form till exempel, King läste jag igår och tänkte på några saker, i-D har jag väl inte bloggat om än heller. Bokrean startar i natt förresten. Perfekt att Konst-ig lämnat Plattan och flyttat till Åsögatan. Söder känns hett. Nordens svar på Greenwich Village, som en New York-bo uttryckte det i lördagsnatten.

Utan att det var direkt planerat satt jag i lördags kväll tillsammans med tre amerikanska vänner vid ett mindre bord på Pet Sounds Bar och betraktade menyn. Tyckte mig uppfatta ett franskt tema som brukar innebära stora tallrikar och lite mat. Men oftast gott. Pet Sounds Bar har ett bra kök med personal som kan uppföra sig.

Den ene amerikanen var halvnorsk, den andre kvartsnorsk som jag, den tredje halvsvenska fast med rötterna i Texas. Under middagen diskuterades bland annat det stundande USA-valet. Barack Obama var favoriten. "Det får räcka nu med familjemedlemmar till före detta presidenter", tyckte någon. "Hillary Clinton kan aldrig vinna Texas, jag vet hur impopulär Bill är där", tyckte en annan. "Obama vill få slut på tramset att vi ska vara någon sorts världspolis", tycke en tredje. Det var ganska intressant att höra amerikaner diskutera politik.

Några timmar senare befann vi oss i baren på Snotty. Bakom bardisken stod ingen mindre än min gamle Accelerator-vän Sjöman 2, nära vän till Sjöman 1, som känner Korven, som jag delar lokal med. Fernet-shots åkte upp på bardisken och allt var lycka fram tills då den tatuerade barchefen gav Sjöman 2 ett ont öga. Jag förstod henne. Jobb och alkohol går inte ihop.

Sitter och funderar på varför jag ibland lyssnar på country. Man ska aldrig skämmas för musik man gillar osv. men rent teoretiskt finns det inte mycket i modern country som jag kan stå för.

I countrymusik hyllas mannen, familjen och landsbygden. Bilen också kanske. Och kärlek skildras mer stereotypt än i någon annan musik. Det här är inte jag. Men ändå loggar jag då och då in på iTunes-radion och väljer en countrystation som bakgrundsmusik. Om någon kommer på mig är det praktiskt enkelt att säga att det bara är radion.

Kanske är det så att jag har en inre dröm om ett bekymmerslöst liv på en ranch någon stans i södern med en fru som väntar på verandan när jag kommer hem från jobbet, var nu en countryman kan tänkas arbeta. Han sitter inte i en källare på Erstagatan i alla fall.

Hmm... Måste nog fundera vidare på detta. Kan rekommendera Country One (1.FM TM). Klichéer, överproducerat och mainstream. Jösses. Vad är det som händer med mig? Har en mandolin i garderoben också.

Glenn Miller Café på Brunnsgatan

Det sker oväntade saker ibland. Att jag är tillbaka på Erstagatan är en. En annan är att en polare nyligen frågade om jag ville följa med på en jazzkonsert. Har aldrig hört honom prata om jazz förut. Konserten var igår och det var Thomas Franck som spelade på Stockholms kanske enda genuina jazzklubb idag - Glenn Miller Café. Han hade hört Franck spela i Malmö för länge sen och berörts av hans lyriska tenorsax. Jag gillar jazz. Klart man hängde på:

Glenn Miller Café tillhör kategorin hak som egentligen inte borde finnas 2008. Det är ett hål i väggen mitt i City ett stenkast från White Room och Solidaritet. Här samlas människor i alla åldrar för att spisa jazz. Så får man säga här. Stället liknar ett miniatyr-Stampen med gamla instrument på väggarna dunkelt belysta. Avsaknaden av tobaksrök är påtaglig (såg en man som inte såg säskilt munter ut sugandes på en otänd pipa). Musikerna betalar man direkt via kollekt, per set, vilket är en smart grej. Hur det går ihop för dem har jag inte forskat i. Lokalen rymmer kanske 30 personer.

Nåväl, Thomas Franck var i form och spelade kanske lika lyriskt som den där kvällen i Malmö. Med sig hade han en kvartett med bland andra sin yngre bror Daniel på bas. Musikaliskt landar Franck tungt i John Coltrane-traditionen och musikerna kan följa John med förbundna ögon. Pianisten Jacob Karlzon briljerade mest med sina snabba löpningar och MacCoy Tyner-ackord.

Omtumlad efter två set (skänkte hundra spänn) var jag kanske inte. Men glad att ha varit där i goda vänners lag och garanterat en kontrast mot en konsert jag funderar på att se om några veckor. Då spelar Jon Spencer och Matt Verta-Ray på Debaser. Det utlovas Heavy Trash! Jazzen har alldeles för få subgenrer.

Det bästa som hänt under helgen var söndagens tre-timmars-brunch med C på Strand Hotell. Väntar på ny inspiration för att ta tag i bloggen igen.

Micke K såg mig redan på väg mot porten:

- Jasså, du är tillbaka nu. Var fan har du varit egentligen? Saknat dig ju.
- Det är en lång historia.
- Om vadå?
- Om goda och onda, fattiga och rika, rädda och stolta.
- Déjà vu?
- Déjà vu (suck).
- Laser-Stina frågade efter dig. Hon är också tillbaka.
- Det var goda nyheter.
- Att se dig här är också det.
- Skönt att höra.
- Förändringar är det enda som får oss människor att utvecklas.
- Vem sa det?
- Sean Lennon, tror jag...
- Han är inte så dum.
- Vi borde ha ett stort kramkalas!?
- Ja varför inte - fast bara om Stina är med?
- Hon är nog med.
- Bra.