Typ papper

"Luxury has no price" -Donatella Versace

i-D magazine var kanske det första utländska magasin som jag började köpa. Det blev en konsekvens av att svenska Pop lades ner och ett tomrum behövde fyllas. Då var i-D ett pop-magasin på sitt sätt. Mode, film och klubbliv kunde man läsa om men musikartiklarna vägde tungt i tidningen. Idag är i-D mer ett renodlat modemagasin.

Jag köper fortfarande i-D men inte varje månad. Det känns som om de 300 sidorna räcker ett tag. På omslaget till marsnumret finns den brasilianska supermodellen Raquel Zimmermann. Och det är supermodeller för hela slanten. Temat lyder who´s that girl och stjärnorna får komma till tals och därmed adderas ett värde. Vem är egentligen Suvi? En god tanke kanske men blir samtidigt ironiskt då jag gillar Margielas mode och modell, som bara nämns vid förnamn, bäst. Maison Martin Margiela gjorde i början av sin karriär revolt mot just supermodell-fenomenet och satte slöjor på sina catwalk-modeller för att inte ansiktet skulle distrahera kläderna.


i-D, augusti -93 och juni -88

Kan fundera ibland på varför jag köper i-D idag. Suktar inte efter plaggen (det förekommer killmode) och läser inte särskilt mycket av det redaktionella innehållet längre. Men jag älskar bilder och tittar lika gärna på annonserna som på modejobben. Sen är i-D en cool tidning och har alltid varit. Man ska inte gå för djupt i analysen när det gäller vissa saker. Köp och släng upp den på kaffebordet bara.