Ers höghet, klassisk eller aktuell?
Jag köpte första numret av King och jag håller i det senaste med Dave Gahan på omslaget. Däremellan har jag köpt modemagasinet för män till och från. Jag tycker tidningen är ganska rolig att bläddra i - och läsa i för den delen. En bra magasinkänsla med mycket plock, notiser och listor som alltid är skoj. Detta trots att jag kanske inte är en potentiell köpare av varken en Rolex Oyster eller en Louis Vuitton Keepall-väska. Allt vore frid och fröjd om jag inte tyckte att tidningen sakta men säkert är på väg mot en lätt gubbifiering. Precis samma fälla som många musiktidningar hamnat i. Engelska Mojo är ett bra exempel på det. Hur många gånger kan man köra en Clapton-special, eller hur många gånger orkar man hylla Neil Youngs 70-tals-plattor, egentligen?
I senaste King är temat musik. Och vilka är huvudpersonerna då? Jo Dave Gahan (Depeche Mode), Simon Le Bon (Duran Duran) och Petter. Som redaktör för en modetidning hade jag inte varit helt nöjd med det urvalet. Men det är förstås så att King har börjat känna sina läsare rätt så bra nu. Den genomsnittlige Kingläsaren är helt säkert en man 30-40 år som ju faktiskt kan minnas Depeches och Duran Durans glansdagar på 80-talet. Jag försöker minnas de.
/ Det är deppigt att så många i min ålder slutar hänga med i vad som händer just nu och i stället bara blickar bakåt. För en del tycks sport vara det enda aktuella man hänger med i. /
Jag förstår King, men vill samtidigt varna här. Fostra oss modeintresserade killar/män istället. Vi vet nämligen att Dave Gahan såg som coolast ut runt 1986. Inte ens hårdsponsringen från J. Lindeberg kan dölja det faktumet.
ja är det inte märkligt vad de vill at vi ska minnas...bara förr o ju mer förr desto bättre.
Kanske är det så att vi är bättre på att skapa nostaligi än det som räknas på riktigt, det som är NU.
Men på en skala...hur lätt är det för många att leva NU?
Jag har upplevt vissa svårigheter dock...men jag försöker o försöker tills jag blir gul o blå...
Nostalgi ger en trgghetskänsla tror jag. Det nya skrämmer bort. Fast känslan att upptäcka något nytt är fortfarande oslagbar. Man får kämpa lite helt enkelt.
Det där kunde lika gärna varit Nick Cave, liksom.. Ah jag vet inte jag har ingen koll. Eller lite men inte som jag kunde
amen, Nick Cave är väl inte sååå stilig...
Det är alltid en svår balansgång det där...
Nellie, han är mystisk och kunde haft exakt den posen. Och förmodligen gjort den bättre. Men kanske inte på ett modemagasin även om han haft exakt samma kläder.
Ett Kingomslag med Nick Cave känns rätt osannolikt. Han är cool men lik David Gahan Smul?
nej inte lik! Men tänk bara att byta ut honom med de där kläderna och den posen. Det är allt jag säger. Inte LIK!!!
Hahaha! Du är iaf dig lik smul. ;)
ja tyvärr :( Jag misstänker att jag ger intryck av att vara en sinnesförvirrad idiot många gånger och det är väl inte så smickrande antar jag.
Ingen fara, fortsätt agitera! :)
Alltså hallå. Klockrent val ju. Möjligtvis skulle jag byta ut Petter. Dave Gahan blir aldrig ocool, snarare så att han bättrat sin stil. Han hänger med. Men alla var inte synthare på 80-talet. Så är det bara.
Mja, han var ev. ett bättre ettaval än många andra som dom kört. Jag ville mest belysa trenden att man blickar för mycket bakåt.Det är dock sant att jag var hårdrockare på 80-talet. "A broken frame" är å andra sidan ett av mina favorit-skivomlag. Borde blogga om det nån g. :)
