Nya dimensioner
Saker man ser väldigt ofta har en förmåga att bli osynliga. Kan gå så långt som till ens partner. Ett bra exempel på detta är Abbas skiva The Album - kanske världens vanligaste tio-kronors-skiva. Har sett den så många gånger i dåligt sällskap att jag inte ser den längre. Att den håller till i lumpbackar beror på att upplagan var stor och helt enkelt sålde bra när den släpptes -77.
Men i ett helt nytt sammanhang kan en förlorad skönhet få tillbaka sin gamla lyster. Vid en LP-rensning ställde jag av en slump upp The Album på en hylla och slogs av faktumet att detta är ett mycket fint skivomslag, designat av Rune Söderqvist. Den får nog stå kvar på hyllan.
Mitt enkla råd blir således: Flytta runt på saker och föremål som du börjat tröttna på. Till och med din käresta.
Vart har du ställt din käresta nu?
Jag tänker på det där med kläder. Kläder man inte set på ett tag är som nya igen. Lite roligare helt enkelt. Lätt att bli hemmablind.
Men varför har jag inte sett det där omslaget?
Det verkar som att det ser bättre ut på din hylla än på skärmen... På något vis känns det som en komisk variant på 2000-talets illustrationer med akvarell och djur som man ser överallt. Nu är det en kängru istället för ett rådjur och en fiskmås istället för en uggla som gäller. :-)
Hanna: Inte tänkt på kläder på det sätet. Men det är lite samma grej ju.
Ester: Snarare är 2000-talet en variant på något skulle jag säga... En korrekt iakttagelse annars. :)
åh vad fint det omslaget var, härliga -80 talet, jag har blivit egen nu(blogg)välkommen in...
Haha! Ja, så ska det ju vara! :-)
