C'est Bon
Det klagas ganska ofta på Bon. Har säkert själv stämt in i klagosången några gånger. För smal. För tråkig. För mycket yta. Typiska antiBon-argument. Det kan vara jag som ändrat smak men inte tycker jag senaste numret är varken smal, tråkig eller bara yta. Till och med så slår chefred. Madelaine Levy ett slag för själslivet, motpolen mot det coola hippa som en tidning som Rodeo sägs representera, i sin ledare. Kanske är det så att Bon har gått och blivit vuxen, nått medelåldern. Bon startades 2001. Eller så ligger det i tiden att tala om känslor och relationer som tidigare varit tabu i trendmedia.
Bloggoraklet Sigge Eklund utmålas i nr. 41 som neo-narcissist, det trendigaste man kan vara just nu. Läser också en längre intervju med Johan Lindeberg där han bland annat talar ut om "kollapsen", som nästan sänkte företaget som bär hans namn.
Foto och repro är överlag bra och formen gör inte så mycket väsen av sig men sitter där den ska. Nä, om du tidigare ratat Bon så är den absolut värd en ny chans. Det är ett tungt magasin vi talar om.
Kommentarer
Postat av: Blingbling
Gud vad tidningar det finns :) Hur många har du bloggat om so far? Jag undrar hur många tidningar det finns i hela världen. Shiiit. Svara på den frågan om du kan hihi :)
Postat av: Tom
Det är nog omöjligt att ens försöka svara på. Din sista fråga alltså.
Trackback
