Den tredje mannen (gubben i lådan)
En del polare har en social liten egenhet som jag funderat på.
För ibland då man har bestämt träff på tu man hand så brukar det alltid dyka upp en tredje person. Som en bonus, och utan förvarning. I bästa fall är det någon man gillar och står ut med men detta är inte alltid en självklarhet. Det tas för givet att man (jag) ska ha lika trevligt med kompis-kompisen som med kompisen.
Den här lilla sociala fobin som jag lider av är inte enbart mitt problem har det visat sig. Jag upplever ganska ofta att den tredje person tänker exakt samma sak som jag. Typ: -Varför måste den där idioten vara med varje gång vi ska gå ut? Dessutom snor han alla potentiella ragg. Och så var den kvällen förstörd.
Har kommit fram till att det här fenomenet nog är ett personlighetsdrag. Och det är lika vanligt bland tjejer som hos killar. Vissa vill och behöver vara spindeln i nätet. Det ger en kick och boostar självförtroendet, man upplever sig viktig för man är den sammanhållande länken, utan mig skulle dess två (eller flera) personer inte vara här. Flocken skulle skingras omedelbart. Halleluja.
Jag tillhör inte den här kategorin. En dejt med mig innebär bara mig. 100 procent jag. Ingen bonus att vänta tyvärr. Snart ska jag träffa en vän som lider av syndromet jag just talat om. Återstår att se vem eller vad som ingår i basutbudet den här gången...
För ibland då man har bestämt träff på tu man hand så brukar det alltid dyka upp en tredje person. Som en bonus, och utan förvarning. I bästa fall är det någon man gillar och står ut med men detta är inte alltid en självklarhet. Det tas för givet att man (jag) ska ha lika trevligt med kompis-kompisen som med kompisen.
Den här lilla sociala fobin som jag lider av är inte enbart mitt problem har det visat sig. Jag upplever ganska ofta att den tredje person tänker exakt samma sak som jag. Typ: -Varför måste den där idioten vara med varje gång vi ska gå ut? Dessutom snor han alla potentiella ragg. Och så var den kvällen förstörd.
Har kommit fram till att det här fenomenet nog är ett personlighetsdrag. Och det är lika vanligt bland tjejer som hos killar. Vissa vill och behöver vara spindeln i nätet. Det ger en kick och boostar självförtroendet, man upplever sig viktig för man är den sammanhållande länken, utan mig skulle dess två (eller flera) personer inte vara här. Flocken skulle skingras omedelbart. Halleluja.
Jag tillhör inte den här kategorin. En dejt med mig innebär bara mig. 100 procent jag. Ingen bonus att vänta tyvärr. Snart ska jag träffa en vän som lider av syndromet jag just talat om. Återstår att se vem eller vad som ingår i basutbudet den här gången...
Kommentarer
Postat av: Hanna
När jag var yngre fick jag höra att det var en typisk tjejgrej att inte kunna/vilja leka tre. Men jag håller med. Jag tror det är översociala människor som alltid ska ha en skick med sig. Jag är lite mer eremitiskt lagd. Dessutom är det som du säger, inte alls säkert att man uppskattar bonussällskapet. Kanske var det meningen att man skulle snacka skit om just den ;)
Postat av: Tom
Rätt sällan gör jag det, fast kan bero på humöret för dagen också.
Trackback
