Typ papper

Black dog - en hyllning till en låt

Fram till mellanstadiet var jag helt ointresserad av musik. Det var sport och fotbollsproffs som gällde. Vår musikfröken i mellanstadiet var en äldre kvinna som var alldeles för snäll och hade lärt sig att bästa sättet att få en lektion att gå utan att tumult utbröt var att sätta på något sövande klassiskt stycke. Vi bokstavligen sov oss igenom musiklektionerna. Någon enstaka gång fick vår kära fröken dåligt samvete och försökte liva upp stämningen genom att sätta på en Povel Ramel-skiva. Titta det snöar nynnar jag fortfarande utantill.

En dag när vi skulle ha musik - som vanligt helt inställda på en timmes skön sömn - var inte allt som det brukade. En osannolikt lång man öppnade dörren. Vi hade vikarie. Det hörde inte till det normala att vår musikfröken var sjuk. På den svarta tavlan stod det 2.03 med stora siffror. Tja på er, jag heter Janne och ni vet redan hur lång jag är, sa vikarien inför en förstummad klass.

"Vad brukar ni göra på musiklektionerna?" (Total tystnad.) Göra...? sa någon till sist. Eh, nä vi sov... jag menar lyssnar på klassisk musik. Janne såg bekymrad ut. Okej, jag förstår, sa han och gick fram till skivspelaren. "Vi kan väl alltid börja med att lyssna då. Någon som känner till Led Zeppelin?" (Total tystnad igen.) "Okej, det här måste ni känna till." (Knaster knaster...)

...Hey, hey mama, said the way you move, gonna make you sweat, gonna make you groove...
 
Vet förstås inte vad resten vad klassen upplevde under dessa magiska sekunder men jag hade aldrig hört något liknande tidigare. Jag förstod inte om det var en kille eller tjej som sjöng men vad spelade det för roll. Jag älskade vad jag hörde.

När låten tonats ner var det som om en naturkraft ruskat omkull mig och jag upplevde ett lyckorus som bara en tolvåring som aldrig fått leka av sig kan känna första gången han får leka.

Likt en Mr. Keating höll Janne 2.03 sedan låda i en timme och pratade om rockhistoria och tipsade om vilka band och skivaffärer vi borde kolla in. Ett trumset som ingen visste fanns plockades fram från en skrubb och alla som ville fick en minut på sig bakom trummorna. Efter lektionen var vi uppslutna och svettiga som efter en fotbollsklassmatch.

Dagen därpå bad jag min pappa om förskott på nästa månadspeng och gick raka vägen till Skivfönstret på Norrlandsgatan och köpte Led Zeppelin IV med Black dog som första spår.

När vi veckan efter skulle ha musiklektion igen stod jag och hoppade utanför musiksalen med en vild önskan att Janne skulle öppna dörren. Men vår snälla musikfröken öppnade som hon alltid gjorde på sekunden en minut efter att klockan hade ringt in.

Men jag glömde aldrig Janne. Introt till Black dog ger än idag rysningar. Och när jag höjer volymen och sluter ögonen förflyttas jag tillbaka till 1983 och dagen då ett okänt universum blottade sig och inget annat längre var så viktigt.