Typ papper

Från Primrose Hill i London till Solliden på Skansen och en helkväll med BAO. Det vill säga Benny Anderssons Orkester.


Vår egen Garth Hudson

Det står snabbt klart för mig att jag nog inte tillhör BAO:s primära målgrupp. Platsen runt den tillfälligt uppsatta stora scenen liknar en gammal hederlig folkpark med dansbana strategiskt placerad framför orkestern. Publiken är lika ursvensk som Hallands fläder.

Benny Andersson kan sin publik. Men jag undrar några gånger under den fyra timmar långa konserten om han kanske underskattat dess förmåga att "hänga med". Nog för att medelåldern är hög, men låtar som Bättre och bättre dag för dag och Gamle Svarten är låtar min morfar gnolade på i förra seklet.

När jag landat i att BAO faktiskt är en dansorkester mer än något annat har jag dock en mycket trevlig kväll på Skansen. Allra bäst trivs jag när Orsa spelmän kör sina folklåtar. Polskorna svänger fint och Benny myser bakom dragspelet.

Orkestern låter annars välrepeterad och slipad med vokalisterna Tommy Körberg och Helene Sjöholm i centrum. I bakgrunden lurar Typ papper-vännen Kalle Moraeus med små smakfulla inpass på diverse instrument. Hans elgitarr, målad som en dalahäst, lyser vackert i kvällssolen - och när han snor micken från Körberg och drar O sol e mio i en praktversion är han kvällens stora hjälte i den temporära folkparken.

Betyg: 4
Bästa låt: Klinga min klockor. Grymt sväng i en genialisk melodi.
Sämsta låt: Ring Ring. Oväntad seg version. Vi kanske ska vara glada för att ABBA har haft det goda omdömet att inte återuppstå.
Kvällens höjdpunkt: Helheten. Mer svensk sommar kan det knappast bli i stan.